Jag har mått sådääär i en knapp vecka. Men så idag när jag vaknade var jag äntligen mitt vanliga jag igen. Äntligen!
Mina tankar går till alla kroniskt sjuka. Som varje morgon måste kämpa för att stiga upp. När det är asjobbigt att få på sig kläderna, asjobbigt att laga mat och äta mat och när man känner sig trött och otillräckligt och gnällig hela tiden är livet inte särskilt roligt. Har jag märkt.
Men. Jag är tillbaka. Och när jag knäppte på radion spelades "Karmakontot". It’s a sign.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar