kanske

Läste just om ytterligare en mamma som blivit tagen av cancern och inte får leva med sitt barn. Klicka inte och läs inte om ni inte är beredda att bli ledsna.

Min hjärna målar nu bilder på hur Lilla räkans mammas sista tid kan ha varit. För Lilla räkans pappa. När hans älskade rycktes ifrån honom. För Lilla räkans mamma. När hon förstod att det inte skulle gå vägen.

Kanske ser Lilla räkans mamma oss från sin himmel. Kanske ser hon att jag fått ynnesten att få älska Lilla räkan och hans pappa. Kanske ser hon också att hennes Lilla räka är ganska stor nu. Måhända ser hon honom när han dansar till Michael Jackson i sin morbrors silverbyxor. Eller när han leker med sina småsystrar, som beundrar honom över allt annat. Kanske förundras hon över alla komplicerade legobyggen Lilla räkan konstruerar och när han spelar dataspel med sina kompisar. Eller så ler hon när hon ser Lilla räkan och hans pappa vara tillsammans, på det där sättet som bara de kan. I deras egna rum.

Kanske ser hon när jag läser för Lilla räkan på kvällen och vi skrattar hejdlöst åt något dråpligt. Eller när Lilla räkan och jag tjafsar om täckbyxor och bordsskick. Kanske ler hon lite när Lilla räkan frågar mig vad "Jihad" är och jag inte kan svara ordentligt.

Jag hoppas Lilla räkans mamma ser både mina tillkortakommanden och när jag lyckas vara en ok plastmamma. Jag hoppas hon ser att jag gör så gott jag kan.