8 juni 2010

reality

Ännu kvar i bröllopsyran åkte jag taxi igår.

Precis innan jag skulle kliva av sa taxiföraren: "Förlåt mig, men jag måste få prata med någon. Jag är så ledsen. Min fru vill skiljas. Efter 36 år. Igår tänkte jag att jag inte ville leva längre."

Jag försökte säga några tröstande ord. Att världens sorg och elände inte fördelas rättvist, men att de flesta av oss förr eller senare hamnar på botten av oss själva. Men att det blir bättre. Ljuset kommer tillbaka.

Jag är inte säker på att det gick fram. Det gör det sällan när man är ledsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar