Min gårdag var så konstig. En smådeppig, regnig dag som vägdes upp av en rolig nyhet. Men dagen tog sig liksom aldrig riktig upp över ytan.
Idag har min morgon börjat lite avvaktande, men med krispig höstsol som livar upp. På promenden från Centralen till jobbet (5 minuter) träffade jag en skolkamrat, en kursare och en kollega från mitt allra första jobb. Jag som brukar aldrig springa på kompisar från förr.
En indikation på att dagen blir bra. It’s a sign.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar