Nu ikväll när jag letade efter min dongel* (hittade den inte) hittade jag istället en dagbok som jag fick av Blonda Väninnan för ganska precis fem år sedan, under en tid då jag var olyckligare än jag någonsin varit, både innan och efter.
Jag hade helt glömt bort den. Och jag hade inget minne alls av att jag skrev dagbok under de där månaderna. På bara ett halvår separerade jag från en lång, lång relation, flyttade, bytte jobb, dejtade en idiot, tatuerade mig och klippte av mig håret. Jag försökte t.o.m. börja röka, vilket tack och lov gick dåligt.
Jag pallade inte att läsa mer än ett par sidor. På ett ställe hade jag skrivit: "Dagen är ännu inte död. Varje ord som man försöker sammanfatta den här dagen med sväljer dagen ner i sin svarta strupe". Jag hade ingen aning om att jag tänkte såna svara tankar då.
*"dongel" låter lite småsnuskigt tycker jag men är en grej man behöver när man ska logga in på jobbets intranät när man inte är på kontoret, eller något i den stilen iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar