Min erfarenhet är att en olycka sällan kommer ensam, precis som i ordspråket alltså.
Men jag är - faktiskt - inte dummare än att jag hajar att man liksom söker upp mer elände när man redan är inne i det. Men ändå. M och jag och kidsen omges med lite för mycket tråkigheter just nu, kan jag tycka. Ingen av oss är sjuk eller har direkt drabbats av olycka - vilket jag är så tacksam, så tacksam för - men för många i vår närmaste omgivning har det tufft. Lägg sedan till en infekterad konflikt och ett dödsfall. För mig är det mer än nog att hantera.
Jag vet att jag verkar gnällig och otacksam. Jag har den finaste familjen man kan tänka sig och ett alldeles jättebra liv, men just nu har jag svårt att se det positiva i allting precis hela dagarna.
Förstår precis känslan. När det kommer för mycket av tunga saker är det trots att man är tacksam för livet och har en underbar famlij svårt att komma över ytan och känna total harmoni. Tusen kramar
SvaraRadera