Ni kan vara lugna, jag har inte surat hela helgen (var ju så sur och besviken på mig själv i torsdags). Helgen gick i nafs utan att jag kom åt bloggen.
Pluttskrutten och Skorpan var bortresa med Mamman i helgen, det är verkligen avlastning när de är borta, men samtidigt blir det tomt och nästan ödsligt här hemma. Det är skönt att sova ut, det är skönt att läsa tidningen ordentligt, det är skönt att inte hetsa ut i pulkabacken/lekparken, det är skönt att gå till mataffären utan de små i hasorna. Men samtidigt, så tomt. Jag saknar dem när de är borta. Jag saknar alla frågor, alla galna upptåg, all fysisk närhet, jag saknar deras små händer, deras mjuka kinder och deras totala hängivenhet till livet. På två dagar blev jag lite nojig faktiskt.
Turligt nog blev allt som vanligt väldigt snabbt. De babblar på som vanligt, om Barbie och Dora och kompisarna och fröknarna. Sprutar ur sig frågor. Dessutom har de fastnat för sånger och visor på tyska av någon anledning, så nu ligger de och vrålar "Oh du lieber Augustin" i sängen istället för att sova.
Mitt jobb flyttade i helgen. Ganska kaotiskt idag. Vi har flyttat från egna rum till landskap, jag tycker det är helt ok, men jag har ändå haft eget rum i mer än tio år så det är en omställning. Glasväggen som skulle skydda mig från ljud, lukter och insyn är inte på plats, så jag har fått ta del av matos, skvaller och gnäll mest hela dagen. Men det finns kollegor som har haft det riktigt jobbigt. Borttappade akter, arbetsplatser utan fönster, byggjobbare mer eller mindre i knät. Så klart allt blir bra så småningom, det är ett fint kontor och ett lyft för arbetsplatsen men någon arbetsro kan man inte tala om just nu.
Imorgon en prövning som jag bävar lite för. Men jag säger som mina tyska vänner påstår att svenskar alltid säger: det löser sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar