Eftersom pesten härjar hemma hon Knickedicken har vi haft besök av lite andra småkillar de senaste veckorna. De flesta är som Lilla räkan, dvs. småblyga, storögda Star Wars- och legoälskare som snällt äter sina pannkakor, säger tack och sedan snabbt flyr in i Lilla räkans rum. Men några av killarna mopsar upp sig, äter med fingrarna (de är 8 år!!), vägrar vänta tills alla ätit upp eller ställa bort sin tallrik, drar ut filmer och LP-skivor ur sina fodral, kissar med öppen dörr osv.
Jag fattar inte att de vågar. Inte för att jag blir arg på dem eller så, men jag hade ALDRIG vågat hålla på sådär hemma hos mina kompisar när jag var 8. Knappt hemma hos mig själv heller för den delen.
En gång var jag hemma hos en mycket religiös klasskamrat; jag började äta av maten innan de bett sin bordsbön. Jag hade ångest i ett år efteråt. Jag skulle vilja se Lilla räkans kompisar vänta på någon bordsbön, hahaha. Tur att världen förändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar