Vi har rensat lite bland våra grejer idag.
Ibland känner jag någon slags hatkärlek till alla saker som jag omger mig med. Många prylar använder jag inte men vill/kan ändå inte göra mig av med dem. Jag blir så materialistisk!
Ett exempel: Lilla räkans och Pluttskruttens pappa och jag äger (eller ägde, innan idag) tillsammans 45 kökshandukar. 45! Det är ju deprimerande! Hur många kökshanddukar behöver en normal familj? Tio? Alla handdukarna är fullt funktionsdugliga. Hälften av dem har våra farmödrar handbroderat sina monogram på inför sina bröllop. En kulturskatt. Omöjliga att slänga alltså, eller ens ge bort. Det vore helgerån. Av resterande handdukar är hälften helt oanvända. Sprillans. I jättefin design. Bla bla. Återstår ca. 10 stycken som man med lite välvilja kan betrakta som slitna.
Såhär är det med varenda låda jag öppnar. Jättefina grejer. Men för många. Det här är världens största lyxproblem men det tynger mig iallafall. Ju mer saker jag har, desto ofriare blir jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar