5 mars 2009

blödmaja

Jag lyssnar "Dance me to the end of love" och har Pluttskrutten i knät. Blir jag sådär blödig igen och grinar som en galning. Ibland tror jag att det bara är jag som gråter bara för att. Pluttskrutten förstår ingenting såklart. Det gör allting ännu sorgligare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar