För några dagar sedan läste jag en intervju med Sofia Rapp Johansson, som skrivit diktsamlingen "Silverfisken" och romanen "Tills skulderbladen blivit vingar".
Hon blev våldagen av sin pappa när hon, som hon säger själv "fortfarande hade blöjor och vällingmage". Scenerna som spelas upp inför mitt inre öga sedan jag läste intervjun är helt vedervärdiga. Det där hemska primitiva i mig, när jag bara tänker på hämnd och straff, vaknar till liv.
Med tanke på alla förskräckliga saker människor är kapabla till har jag ibland svårt att fokusera på mitt eget lilla liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar