Doktorn ringde just angående benj*veln. Stressfraktur, precis som jag anade och befarade. Han ordinerade två månaders vila varav en månad med krycka. Läs igen. Två månader. Krycka. Eftersom jag satt i möte med Bossen och Revisorn när doktorn ringde lyckades jag låta bli att gråta. Alltid något. Men min bitterhet vet inga gränser nu.
Julfest på jobbet ikväll. Eftersom jag inte kan dansa kommer jag hänga nonstop i baren. Lyckat. Not.
Åh NEJ! Alla mina sympatier, själv sitter jag här med segdragen muskelinflammation i höften och är beordrad vila. Har aldrig varit så sugen på att träna som nu. Är. Så. Djävla. Bitter!
SvaraRaderaTack snälla Sparkling, tack! Och beklagar. Otroligt orättvist. Vad är POÄNGEN liksom? Brrr.
SvaraRadera