När jag nattade Pluttskrutten och Skorpan idag somnade Skorpan mitt i sagan. Därför hann jag prata en stund med Pluttskrutten. När vi skulle släcka sjöng hon en egenkomponerad sång för mig som handlade om femåriga Lea och hennes mamma. Allt femåringen ville var att vara lycklig med sin mamma och att vara nära hennes hjärta.
Jag har nog aldrig känt mig så nära Pluttskrutten som den där stunden. Jag hoppas hon är lycklig med mig och jag hoppas hon förstår hur nära mitt hjärta hon är. Pluttskrutten och hennes syskon är hela mitt hjärta, själva livskraften. Jag kan verkligen inte förklara, men ni är så kloka, jag vet att ni förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar