6 juli 2013

Plastmamman recenserar

En helt strålande kväll med RaraK igår. Picknick och bubbel i kvällssolen. Samtal om viktiga och inte så viktiga saker. Fniss och allvar. Och sedan, Mando Diao!

Önskar jag vore musikrecensent så att jag kunde förklara ordentligt. Men de körde nästan hela Infrusetskivan, den är så finstämnd, vemodig och nordisk. Trots att många texter handlar om sorg, död, abort och längtan blev jag fylld av lugn och tillförsikt. Ja, ni hör ju, det går inte att förklara utan journalistisk skolning.

Avslutningsvis fick vi dansa lite. En lysande konsert helt enkelt. Löööve.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar