Testade att lämna in Pluttskrutten på gymmets barnpassning i förmiddags. Total disaster. Jag hann inte ens kliva upp på löpbandet innan "Pluttskruttens mamma" efterlystes i högtalarna. Pluttskrutten var förstås jätteledsen. Jag började gråta. Den snälla barnpasserskan tröstade mig och sa att det kan vara så med sexmånaders.
På väg hem från dumma gymmet somnade Pluttskrutten. Hon sover fortfarande och har missat både sin mellanmåls- och sin lunchtid. På den tiden hade jag hunnit springa en halvmara. Om jag haft kondisen förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar