Det är faktiskt lite chockartat för mig att ha tappat rösten. Jag pratar ju jämt. Mina huskurer (choklad och kakor) har f.ö. inte hjälpt alls.
Pluttskrutten såg helt chockad ut när jag vid läggdags väste fram "När Lilla Anna var förkyld" och sedan försökte visksjunga "Sov du lilla videung". Hon somnade i rena förskräckelsen tror jag.
Samtidigt har Skorpan drabbats av en personlighetskris. Från att ha legat i babysittern och skratta förnöjt åt oss andra hela dagarna kan hon i princip bara tänka sig att antingen äta eller bli omkringburen. Fast hon verkar strunta fullkomligt i att jag inte kan prata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar