Ända sedan jag härförleden kom på mig själv att prata om en 25årig kille som yngling har jag gått och grunnat på faktumet att jag - som min vän Per uttrycker det - är "pushing 40".
Jag upptäcker dagligen tecken på att jag inte är, hm, ung längre. Några exempel: jag tycker numera att jag ser mer än OK ut i mössa och gummistövlar, jag får ont i ryggen om jag inte styrketränar, jag borde tänka på vad jag äter, jag är betydligt äldre än personalen på Lilla räkans fritids, jag vet hur en kålrot ser ut. Und so weiter.
Sådär var det aldrig tidigare. Suck. Är jag på väg in i en ålderskris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar