26 november 2010

några ord om Pappan

RaraK har rätt. Några ord om Pappan kan jag ju faktiskt skriva.

Jag saknar honom. Det blev liksom en lucka i mitt liv efter honom. Jag saknar så mycket av det vi gjorde. Lunch på sunkhak där man får stora portioner. Viktigt för Pappan. Simma i Centralbadet. Gå på Fasching. Dricka lite vin. Prata politik.

Jag saknar hur Pappan med inlevelse berättade samma historia om och om igen. Som den om hans resa till NY med groggmonstren. Där groggmonstrena försökte öppna dörrar med näsan och kastade isbitar ut från hotellfönstret på 30e våningen. Eller hans reportageresa genom Peru* på ett lastbilsflak när han tvingades äta marsvin och drack Inca Cola**. Jag vet faktiskt fortfarande inte om allt han sa var riktigt sant.

Jag saknar det lite entusiastiskt klantiga och opraktiska hos Pappan. Röran i skrivbordslådorna. I jobbväskan. Pappan brukade muta min pojkvän med trerätters för att han skulle ställa in tevekanalerna eller spika upp sladdar åt Pappan. Sådär är jag också. Fast jag döljer det bättre.

Det stör mig att det finns så mycket Pappan missade. Som att Lillebror vuxit upp och blivit ingenjör. Och att han är tillsammans med en så fin tjej. Att han är så smart. Och stilig. Och galet lik Pappan. Lillebror slår ut med händerna på samma sätt som Pappan, han svänger med benen på samma sätt som Pappan när han går.

Det stör mig också att Pappan inte hann se att det faktiskt ordnade sig för mig. Att han inte fick träffa M och Lilla räkan och Pluttskrutten och Skorpan stör mig också. Jag tror Pappan och M hade haft riktigt kul ihop. De hade säkert suttit uppe på nätterna och lyssnat igenom sina skivsamlingar. Jag tror Pappan hade skrattat ihjäl sig åt att Pluttskrutten synes ha fått klantighetensgenen som ärvs ned från generation till generation i vår släkt.

Han fattas mig. Men på något sätt tror jag ändå han ser vad som händer i livet hos dem som stod honom nära. Allt annat vore så meningslöst.

*Lilla räkan har förresten ponchon som Pappan köpte i Peru i utklädningslådan nu. Det skulle Pappan nog gilla tror jag.

** Det var inte alls länge sedan Lillebror upplyste mig om att Inca Cola finns på riktigt. Jag har alltid trott att det var ett skämt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar