Drömma

Förra sommaren bodde vi fem kilometer från Utö by, så då hann vi inte gå runt på ön så mycket.

Detta år bor vi mitt i smeten (tio meter från ICA - tack!) och har hunnit traska runt och se några av huvudattraktionerna här. Det är intressant hur saker förändras i ens minne genom åren. Stugbyn, till exempel, minns jag som helt gigantisk. Nu när vi tittade på den så bestod den av fyra längder med åtta-tio stugor, inte mer. Och promenaden till kvarnen minns jag som en dagsutflykt. Den tog 40 minuter i Skorpans snigeltempo. Ja ni fattar. En vidsträckt kritvit sandstrand i mitt barnminne är ett helt normalt skärgårdsbad i vuxenvärlden. Lite märkligt.

Jag fortsätter vara kär i Utö. Hittade till och med ett hus till salu här. Ni kan vara lugna, jag skall inte köpa det men jag leker med tanken. I mina dagdrömmar bor vi här hela sommaren (det går faktiskt att åka till stan och jobba om man skulle vilja) och firar Petter-och-Lotta-jular i vårt fina Utöhus, jag kör flakmoppe till ICA och är tjenis med de bofasta.

Drömma går ju.