Lämnade Pluttskrutten och Skorpan på ett födelsedagskalas nyss. Familjen som har det är väldigt speciell. Eller föräldrarna snarare, barnet är väldigt rart. Mamman sa rent ut att jag var osocial som inte stannade kvar på kalaset och beklagade sig för att jag "alltid är så upptagen" och försökte komma med olika argument till varför jag borde stanna.
Normalt sett brukar jag bara skaka hennes olika påhopp av mig, men nu blev jag lite stött. Kanske har det att göra med att jag är lite, lite bakis (drack hela två glas vin igår) och därför känsligare. Men jag ville nästan börja böla åt mammans förväntningar som jag inte ville uppfylla.
Men. Lilla Ds pappa, som inte heller tänkte stanna, garvade bara och skjutsade hem mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar