Jag har varit borta från barnen för länge. Detta har fört med sig (i) jag längtar ihjäl mig efter dem och (ii) tillvaron hemma blir så futtig.
Jag påminns om hur dassig jag är på att ha roligt på egen hand. Eller jag kan ha jättekul på egen hand, men det krävs att jag förhandlat mig till egentid från familjen, eller har möjligheter till umänge med andra men väljer att göra något själv. Har jag en hel dag eller kväll själv, utan familj eller något alternativ som jag väljer bort känns det inte ett dugg lyxigt att se tre avsnitt av en teveserie på raken eller ta en promenad eller slösurfa eller läsa en deckare eller äta hela godispåsen själv. Igår gjorde jag allt det där (okej såg bara två avsnitt av en teveserie men iaf) och blev liksom inte NÖJD.
Dessutom har jag som ni vet totalt fastnat i vemodiga låtar. Det är faktiskt ingen hejd på det. Igår bölade jag en stund till den här. (Den spelas också i en jättesorglig scen i Orange is the new black, så bölandet kan ha med det att göra också.)
https://www.youtube.com/watch?v=sZdbNMDH8hc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar