Hanne K

http://www.dn.se/ledare/signerat/i-de-politiska-myternas-varld/

Läsvärt av Hanne Kjöller i DN.

Kalasdagar

Igår hade M och jag barnvakt och firade Ms födelsedag. Världens bästa E var barnvakt och gjorde varma mackor och myste med barnen. M och jag var på en restaurang jag varit supersugen att testa och den var verkligen jättebra. Urbra mat, kul detaljer, sjysst och uppmärksam service som inte höjde på ögonbrynen när M bad om en extra laddning mat och när han tömde brödkorgen. Flera intressanta veggoalternativ (inte en risotto så långt ögat nådde). 

Sedan var vi och tog en drink och till sist gick vi på ytterligare ett ställe och drack thé (moget av oss och väldigt smart). Det var länge sedan vi hängde så länge tillsammans, och liksom pratade och pratade och pratade. Urhärligt.

Idag har Pluttskrutten haft sitt sexårskalas, tolv barn plus våra egna och en laddning föräldrar. Vi gjorde genidraget att inleda med korvgrillning utomhus så alla rasade av sig lite. Lilla Räkan hjälpte till med grillningen och fiskdammen och lekte med några av barnen. Hur bra som helst. Nu har vi städat undan och jag dragit mig tillbaka med kaffe och en tårtbit som barnen behagade lämna. 

Pluttskrutten är supernöjd och hennes gäster också tror jag. Nu leker hon och Skorpan med några av presenterna.

 

Tips och tempo

Lite tillrättalagt men väldigt fint. Fick tips från Finkollegan.

http://www.upworthy.com/what-if-you-stick-a-gay-person-and-an-anti-gay-straight-person-in-a-room-and-ask-them-to-hug?c=hpstream

(Och väldigt snygga personer som är med i filmen, måste jag säga).

Har massor att göra, både jobbrelaterat och privat, att det känns som att huvudet ska börja brinna. Men på något sätt gillar jag det, iaf ett tag. Men jag ser slutet, två veckors hårt tempo kvar. Bara power through, som kloka Finkollegan säger.

trött

God afton,

Igårkväll var vi hos Ms morbror och moster, de är verkligen grymma! Jag tycker verkligen om dem, skulle kunna skriva massor om dem, men iallafall, de är kanon. Svågern och Svägerskan och lilla Ju-Ju var också där och kusinerna har så kul ihop och det var så bra på alla sätt.

Dristade mig till att inte sitta och spotta i glaset vid middagen som jag ofta gör numera, utan faktiskt dricka det jag kände för. Och det var ju härligt, inga excesser öht. Men.

Jag blir lite TRÖTT på mig själv för att jag har ju helt tacklat av! Jag drack två och ett halvt eller kanske tre glas vin under hela kvällen och det är tydligen tillräckligt numera för att jag inte ska vara 100 procent dagen efter. Inte för att jag varit bakis eller mått dåligt eller så idag, men ni vet, det har varit det där lilla skavet, sömnbristen, oron, vad det nu är, som gör att man blir lite mindre tålmodig och lite... ja, vad är det, vemodig/blödig/överkänslig?

Det stör mig. Det har absolut inte varit några utbrott från min sida, men jag har t.ex. blivit lite irriterad på Pluttskrutten för att hon frågar om siffror och bokstäver hela tiden (som man ju ska vara GLAD för) och så har jag blivit sådär konstigt blödig när jag suttit och planerat hennes barnkalas (nästa lördag), och tänker att det vore så sorgligt om hon inte blev nöjd med det.

Dessutom har jag lyssnat på John Legend nu på kvällen; har inte lyssnat på honom sedan jag dejtade Mr. Potato, som visade sig var rasist och HELA TIDEN anmärkte att John Legend är svart och så blev jag sur NU för att jag dejtade en sån knäppskalle DÅ. Jag förstår att jag framstår som helt bäng nu men så här har det varit.

Här kommer iaf länkar till två bra John Legend-låtar.
Made to love
All of me

God natt.

På väg

Har haft en jättebra vecka, succépremiär med PT-Harry bl.a., ska berätta om det.

Nu är vi på väg till ett släktkalas. Under alla vinterkläder döljer sig en dansklänning, nya örhängen och festfrisyr.

Svåra val

Nu ikväll har jag varit på en informationsträff i en skola som Pluttskrutten och Skorpan står i kö till. Skolan är jättefin, fantastisk miljö, rektorn otroligt karismatisk och intelligent (blev nästan lite förälskad i henne). De andra föräldrarna som var där verkade överlag vettiga.

Jag älskar att möjligheten finns att välja skola men jag tycker också att det är svårt. Och som alltid finns det för- och nackdelar med alla val. Svårast är det nog för att det inte handlar om mig och min framtid utan om Pluttskruttens och Skorpans. Det går ju heller inte att veta vad man väljer, egentligen, eftersom vi inte vet vilka lärare barnen får, hur barnen utvecklas, vilka klasskamrater de får osv. Vi valde ingen särskild skola för Lilla Räkan utan han går i den kommunala skolan som ligger närmast, och det är också bra på det stora hela. Så. Omöjligt att veta vad som är bäst.

När jag har svårt att välja brukar jag tänka att jag bara kan utgå från den information jag har, och att det är meningslöst att i efterhand gräma sig över saker man inte visste. Lättare sagt än gjort faktiskt.

Pluttskrutten sex år!

Idag fyller Pluttskrutten sex år. Alltid lite märkligt när ett av barnen fyller år, tycker jag, men den här gången tycker jag det var extra svårt att ta till sig. En sexåring är ju per definition inget småbarn längre. Sex år är också lång tid tycker jag. När jag tänker på mitt hittillsvarande liv har alla sexårsperioder alltid innefattat stora förändringar på många fronter. Även den senaste, för allt del. Men jag känner mig extra gammal när jag tänker på det.

Jag tror Pluttskrutten har haft en toppendag. Som den sociala varelse hon är har hon fått massor av uppvaktning och grattis. Till middag valde hon burgare och Rote Grütze, som mormor lagade. Klockrent verkligen.