Begravning

Begravning idag. Jag vänjer mig aldrig vid det (och tur är väl det), men det är en sån anspänning varje gång. Dagens begravning extra svår men allt gick bra. Det var en borgerlig begravning, vilket jag ofta har svårt att orientera mig i, men det passade idag. Officianten utmärkt. Det var också en estnisk hedersvakt på plats, jag tycker att det är så fantastiskt att sån't finns. Att vi tillsammans kan hjälpas åt att göra ett avsked så bra som möjligt. 

Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan var med, vilket kändes som ett genidrag såhär i efterhand. Barn - även Lilla Räkan, fast han är ganska stor nu - reagerar naturligt i så många situationer när vi vuxna inte riktigt vet hur vi ska bete oss. Lilla Räkan allvarlig, men ändå fri i sinnet på något sätt och så Pluttskrutten och Skorpan som fladdrade som två fjärilar över alltihopa, grät, skrattade, sjöng. Fint. 

Farbror J och svägerskan M var också där, jag är så glad att vi har dem (och de är så snygga tillsammans, otroligt nästan). En f.d. granne jag inte träffat på 20 år, en Tyska Skolan-representant som ständigt växer i mina ögon, Konstnärinnan som jag tycker så mycket om men sällan hör av mig till. Snälla människor som kommenterar hur vackra barn jag har. Och vilken snygg man jag har. En person dristade sig också till att säga att M är mycket snyggare än Exet (vet jag väl). 

Återigen känner jag så stor tacksamhet över släkten och vänkretsen vi har. Min egen familj är så liten så att mycket blir så skört.

Paus

Rensar vinterkläder. Men tar nu en liten, liten paus. "Svensken i världen" på radio.

Lämnade Pluttskrutten och Skorpan på ett födelsedagskalas nyss. Familjen som har det är väldigt speciell. Eller föräldrarna snarare, barnet är väldigt rart. Mamman sa rent ut att jag var osocial som inte stannade kvar på kalaset och beklagade sig för att jag "alltid är så upptagen" och försökte komma med olika argument till varför jag borde stanna. 

Normalt sett brukar jag bara skaka hennes olika påhopp av mig, men nu blev jag lite stött. Kanske har det att göra med att jag är lite, lite bakis (drack hela två glas vin igår) och därför känsligare. Men jag ville nästan börja böla åt mammans förväntningar som jag inte ville uppfylla.

Men. Lilla Ds pappa, som inte heller tänkte stanna, garvade bara och skjutsade hem mig. 

Sidfläta

Såg på en bild att coola Katniss i the Hunger Games har sidfläta eller vad det heter. På bilden var de skitsnyggt men jag vet inte om det blev så bra på en trött 40+ glasögonorm. 

Dessutom verkar jag ha missat att det blivit sommar. I lekparken solas det i bikini medan jag har tjockjackan på mig. Ja, ja.

tankar och rock-n-roll-löperskan

Våren synes ha kommit för att stanna - vi har ännu inte lyckats få upp vår- och sommarprylarna ur källaren så våra stackars barn går i vinterjackor ena dagen och helt utan jacka andra dagen.

Tycker det är lite svårt att skingra tankarna, jag vet inte hur människor gör med sånt i allmänhet? Jag tror inte att jag har ett exceptionellt komplicerat liv (eller jag vet att det inte är så) men just nu är det ett par större förändringar som pågår och uppenbarligen har jag svårt att sluta tänka på dem. Men desto skönare när jag väl lyckas tänka på ingenting.

Som imorse när jag tog mig samman och sprang till jobbet (länge sedan), det var urskönt att bara tänka på var jag satte fötterna, glittret i vattnet och musiken i lurarna. Sweet.

Mötte för övrigt Tove/rock-n-roll-löperskan imorse - j*vlar vad vältränad hon är. Jag får spader. Ett år yngre än jag och har Sveriges åttonde bästa marathontid. Hon började med löpning för bara några år sedan. Fast när jag läser hennes träningsdagbok så förstår jag inte hur hon pallar. Men är full av beundran.

Trötter

Men hörrni. Nu har jag vilat och tagit det lugnt hela påsken. Sovit på nätterna, ätit och varit utomhus på dagarna, gosat med barnen, promenerat, sovit middag (och sett sex avsnitt av Homeland). Inte jobbat alls.

Men ändå är jag jättetrött. Är inte det konstigt? Eller är det det att jag inte brukar känna efter? Är det våren?

Ytterligare en teori jag har är att jag är trött för att jag hela tiden går och tänker på några saker som jag oroar mig lite för. Fast det har ju hänt förr att jag haft anspänningar framför mig utan att jag för den skull blivit helt slut i rutan av trötthet.

Sorry för gnället. Imorgon ska jag iallafall träffa PT-Harry. Det är helt omöjligt för mig att tänka på något annat än skivstängerna och vad ont allting gör när han driver på mig inne i gymmet. Så det ska bli härligt, bara av den anledningen.

Både och

Här påskas det. Efter matorgie hos farbror J och svägerskan M tuffade vi till nästa mateldorado. Jag - som är ganska tålig - känner mig helt stinn nu.

Absurt fint väder. Fågelkvitter och vårblommor. Kusinhäng. Storbarnen är så snälla som låter de små vara med. 

Den här underliga mixen av känslor jag har släpper inte riktigt taget. Jag känner frid och tacksamhet samtidigt som jag är sorgsen och lite orolig. Jag är oftast antingen glad eller ledsen men tror att det är såhär livet är. 

Ska ta en promenad tror jag innan jag blir ännu mer schizzad.

Karfreitag

Jag har aldrig lyckats få till några påsktraditioner. Det gör inget, det enda är att jag aldrig vet vad vi ska göra eller ta fram eller äta. En tradition vi faktiskt har är att träffa farbror Joakim och svägerskan M och Lilla Räkans morföräldrar. Så även i år. Nytt för i år är att Mamman är med, av en tråkig anledning men det blir en bra sak för familjen.

Så nu är vi på väg till farbror Joakim och svägerskan M och Ju-Ju. Och jag har klädpanik. Det brukar jag aldrig ha. Helt knäppt också, eftersom jag ska träffa släktingar och inte behöver bevisa någonting. Iallafall. Såhär valde jag. Ska sminka mig också, vill jag tillägga.