Kollade på Mello med Lilla Räkan och Grannpojken igår. Det var riktigt roligt, fast de ropade "Nej! Han måste var typ FYRTIO!" när Eric Gadd äntrade scenen... (ska nog vara glad så länge jag får hänga med dem över huvud taget). Och vi blev nog alla tre ganska förtjusta i Yohio (helt underbar outfit, varför såg inga killar ut så när jag var i tonåren? Suck).
När killarna lagt sig såg jag "Im toten Winkel" (dokumentär om Traudl Junge, en av Hitlers sekreterare). Effektivt sätt att bli av med känslan av glitter och glamour, vill jag lova. När jag ändå var i domedagsstämning såg jag också Anna Wahlgren bli utfrågad av Skavlan* på svtplay. Sedan var festen slut, kan man säga.
*Anna W var förstås som ett skadat djur, ett lätt offer. Jag skulle faktiskt vilja tycka synd om henne, men efter att ha läst "Felicia försvann" har jag svårt att ta Anna Ws parti i detta. Nu finns det ju alltid två sidor av en story förstås, men om hälften av det som står i Felicia Feldts bok är sant så räcker det för att traumatisera en hel släkt skulle jag vilja påstå. Ingen är perfekt och man ska inte kasta sten i glashus osv. men Felicias bok är något av det läbbigaste jag läst på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar