26 januari 2015

Backelände

Alltså. Backintervaller är ungefär det jobbigaste som finns. Men liiiite skönt efteråt, det måste jag erkänna.

När jag halvdöd kom tillbaka till kontoret frågade min nya kollega P om jag fått "en smäll". Ni förstår vilken syn jag var.

Kvinnan som coachade oss hade förresten nyligen kommit etta i något ultralopp. Bara så ni förstår nivån här nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar