Igår hämtade jag Skorpan och Pluttskrutten och deras kompis Fifi på förskolan kl 15. Fick pyttelite gjort på kontoret innan hämtningen och pyttelite gjort på kvällen efter att småttingarna lagt sig.
Därför har jag idag open end, dvs. jag kan vara kvar på kontoret så länge jag vill. Jag har varit här i drygt nio timmar och har hittills gjort mindre än vad jag gjorde på fyra + två timmar igår. Ibland blir jag så trött på mig själv.
Lunchade med Finkollegan idag. Jag har känslan av att vi båda tappat lite av vår vanliga schwung. Man kan inte vara topp jämt, jag förstår det, men det är roligare när det är full fart, medge det.
Antog idag en utmaning som heter duga. Lyckas jag bra är det jättekul, lyckas jag inte blir det aspinsamt. Plastmamman goes public kan man säga. Jag lovar att berätta mer när det närmar sig.
12 november 2013
10 november 2013
släkt
Igår firade vi Lilla Räkans 13årsdag med släktkalas. Eftersom det är tre släkter inblandade och både Ms och Lilla Räkans släkter är ganska stora resulterade en kaffebjudning för de allra närmaste i att vi var 20 personer.
I grunden är det jättehärligt att vi har en så stort skyddsnät eller var man ska säga. Så många människor som står oss nära och är snälla och generösa. Jag tycker också att det på många sätt är enklare att umgås i släktsammanhang om man är många än om man är tre, fyra, fem. Det blir lite enklare med stora grupper, man kan glida in och ur konversationer, orkar man inte prata om en viss sak är det ganska enkelt att styra om samtalet. Men det är som att jag inte riktigt kan vänja mig vid hur många vi är. Jag är uppvuxen med en pytteliten släkt, ränderna går aldrig ur. Jag blir förvånad varje gång. Och helt slut kan jag berätta.
Men en sak ska ni veta, jag är så innerligt glad att jag brutit kedjan av ettbarnspolitik som rådit tre generationer före mig*.
*Det låter kanske lite drastiskt, jag vet att mina släktingar i tidigare led ville ha syskon till sina barn. Som bekant kan man inte planera allt här i livet. Vi bestämmer oss inte för barnlöshet, ofrivilligt singelskap, skilsmässor, dödsfall eller annan skit vi drabbas av. Men jag är iallafall glad att jag välsignades med tre barn i familjen.
I grunden är det jättehärligt att vi har en så stort skyddsnät eller var man ska säga. Så många människor som står oss nära och är snälla och generösa. Jag tycker också att det på många sätt är enklare att umgås i släktsammanhang om man är många än om man är tre, fyra, fem. Det blir lite enklare med stora grupper, man kan glida in och ur konversationer, orkar man inte prata om en viss sak är det ganska enkelt att styra om samtalet. Men det är som att jag inte riktigt kan vänja mig vid hur många vi är. Jag är uppvuxen med en pytteliten släkt, ränderna går aldrig ur. Jag blir förvånad varje gång. Och helt slut kan jag berätta.
Men en sak ska ni veta, jag är så innerligt glad att jag brutit kedjan av ettbarnspolitik som rådit tre generationer före mig*.
*Det låter kanske lite drastiskt, jag vet att mina släktingar i tidigare led ville ha syskon till sina barn. Som bekant kan man inte planera allt här i livet. Vi bestämmer oss inte för barnlöshet, ofrivilligt singelskap, skilsmässor, dödsfall eller annan skit vi drabbas av. Men jag är iallafall glad att jag välsignades med tre barn i familjen.
6 november 2013
blev inget
Blev ingen mer uppdatering igår, jag hamnade i matkoma efter bearnaise-middagen (toppad med Tax-Free-M&Ms från Ms och Lilla Räkans Teneriffaresa). Dessutom vet jag inte riktigt hur jag ska förklara mina tankar kring tiden med Lilla Räkan. Jag blir sådär varje gång någon av barnen fyller år - nostaligsk, tänker på första mötet osv. men har sen svårt att förklara vad jag menar.
Men strunt detsamma, Lilla Räkan verkade ha det jättebra igår, han fick fina presenter och önskemiddag. På lördag firar vi med släkten ("bara de närmaste" = 18 personer).
Idag har jag irriterat mig på minst tre medarbetare. Förmodligen är det fel på mig eller iallafall på mina förväntningar och inte på dem, de flesta gör ju så gott de kan (<- fast ibland undrar jag om det verkligen är så). Dessutom fick jag ställa in middagen med några universitetskompisar till förmån för en rapport som måste levereras ikväll/inatt. Turligt nog skriver jag den tillsammans med kollegan J (som inte är en av dem jag stört mig på idag).
Imorgon är det lyktfest i lekskolan. Det blir jättehärligt.
Men strunt detsamma, Lilla Räkan verkade ha det jättebra igår, han fick fina presenter och önskemiddag. På lördag firar vi med släkten ("bara de närmaste" = 18 personer).
Idag har jag irriterat mig på minst tre medarbetare. Förmodligen är det fel på mig eller iallafall på mina förväntningar och inte på dem, de flesta gör ju så gott de kan (<- fast ibland undrar jag om det verkligen är så). Dessutom fick jag ställa in middagen med några universitetskompisar till förmån för en rapport som måste levereras ikväll/inatt. Turligt nog skriver jag den tillsammans med kollegan J (som inte är en av dem jag stört mig på idag).
Imorgon är det lyktfest i lekskolan. Det blir jättehärligt.
5 november 2013
Tonårsräka
Lilla Räkan fyller 13 år idag. Så många tankar om vår tid tillsammans i mitt huvud. Lovar uppdatera sen.
Tror han hade en bra morgon, kanelbullar och sång och presenter och teckningar. På väg hem till födelsedagsmiddagen nu. Det blir entrecote/falafel, klyftpotatis, bea. Och sedan chokladpudding.
Helt enligt tonåringens önskemål.
3 november 2013
Söndagssummering
Tycker jag lyckats rätt bra med logistiken den här helgen. Eller, det är snarare snällisarna i släkten som ordnar så att allt blir smidigt och behagligt.
I fredags var vi ju hos farbror J och svägerskan M, fick galengod middag, Pluttskrutten sov över. Igår hängde jag med Skorpan tills Pluttskrutten fick skjuts hem (Skorpan var så glad att hon hoppade upp och ner och rusade ut på gården för att möta Pluttskrutten). Sedan åkte vi direkt till min (ingifta) kusin H och hennes familj där vi fick fika, gosa med deras tvåmånaders lilla söta supergosiga bebis C (som ser ut som sin pappa fast i miniformat). Pluttskrutten och Skorpan lekte och lekte och lekte med storebröderna ända tills vi fick frågan om vi ville stanna på middag. Ibland lyckas man. Så, ett lass hemlagad pizza senare fick vi skjuts hem. Efter att Pluttskrutten och Skorpan somnat åt jag upp allt godis vi köpt till "bus eller godis"-besökarna som vi missat och såg tre avsnitt av "Homeland".
OMG. En superhelg. Enda nackdelen är att jag ätit alldeles för mycket i förhållande till min aktivitetsnivå (som varit noll). Men det är ju självförvållat som bekant.
Ha en fin söndag på er.
I fredags var vi ju hos farbror J och svägerskan M, fick galengod middag, Pluttskrutten sov över. Igår hängde jag med Skorpan tills Pluttskrutten fick skjuts hem (Skorpan var så glad att hon hoppade upp och ner och rusade ut på gården för att möta Pluttskrutten). Sedan åkte vi direkt till min (ingifta) kusin H och hennes familj där vi fick fika, gosa med deras tvåmånaders lilla söta supergosiga bebis C (som ser ut som sin pappa fast i miniformat). Pluttskrutten och Skorpan lekte och lekte och lekte med storebröderna ända tills vi fick frågan om vi ville stanna på middag. Ibland lyckas man. Så, ett lass hemlagad pizza senare fick vi skjuts hem. Efter att Pluttskrutten och Skorpan somnat åt jag upp allt godis vi köpt till "bus eller godis"-besökarna som vi missat och såg tre avsnitt av "Homeland".
OMG. En superhelg. Enda nackdelen är att jag ätit alldeles för mycket i förhållande till min aktivitetsnivå (som varit noll). Men det är ju självförvållat som bekant.
Ha en fin söndag på er.
2 november 2013
Skorpan och jag hänger
Det är så ovant att inte hela familjen är samlad. Lite skönt men väldigt tomt och ensamt också. Igår hämtade jag Pluttskrutten och Skorpan hos Mamman, vi åkte direkt hem till farbror J och svägerskan M och lilla Ju-Ju.
Jag har nog aldrig träffat farbror J och svägerskan M utan M, det var iaf jättetrevligt. Som alltid hamnar man i food heaven där. Var tvungen att knäppa upp byxorna och åla i soffan lite. Efter att svägerskan M fixat mina naglar (och ondgjort sig över att jag sköter min naglar så illa, ehum) beslutade sig Pluttskrutten för att sova över hos Ju-Ju, vilket hon fick. Stackars lilla Skorpan blev helt förstörd av denna orättvisa (hade inte räknat alls med det, där ser man hur snabbt barn utvecklas utan att man hänger med). Skorpan blev på gott humör först när jag mutat henne med att få sova i min säng och få pannkakor till frukost och Ju-Ju lånat ut sin favoritponny Glittra till Skorpan.
Kändes verkligen urmärkligt att åka hem med bara Skorpan. Tror aldrig jag varit ensam med henne såhär förut. Efter att hon fått sova i min säng och fått sin pannkaksfrukost som jag lovat lyssnar vi nu på Pippi och pratar lite. Det visar sig att Skorpan har lärt sig hela alfabetet utan att jag märkt det. Nu sitter hon och skriver ask och apa och apelsin för glatta livet. Älskade Skorpan, det är så härligt men också lite läskigt hur snabbt du växer.
Jag har nog aldrig träffat farbror J och svägerskan M utan M, det var iaf jättetrevligt. Som alltid hamnar man i food heaven där. Var tvungen att knäppa upp byxorna och åla i soffan lite. Efter att svägerskan M fixat mina naglar (och ondgjort sig över att jag sköter min naglar så illa, ehum) beslutade sig Pluttskrutten för att sova över hos Ju-Ju, vilket hon fick. Stackars lilla Skorpan blev helt förstörd av denna orättvisa (hade inte räknat alls med det, där ser man hur snabbt barn utvecklas utan att man hänger med). Skorpan blev på gott humör först när jag mutat henne med att få sova i min säng och få pannkakor till frukost och Ju-Ju lånat ut sin favoritponny Glittra till Skorpan.
Kändes verkligen urmärkligt att åka hem med bara Skorpan. Tror aldrig jag varit ensam med henne såhär förut. Efter att hon fått sova i min säng och fått sin pannkaksfrukost som jag lovat lyssnar vi nu på Pippi och pratar lite. Det visar sig att Skorpan har lärt sig hela alfabetet utan att jag märkt det. Nu sitter hon och skriver ask och apa och apelsin för glatta livet. Älskade Skorpan, det är så härligt men också lite läskigt hur snabbt du växer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)