Igår rådde total harmoni hemma. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa hade hunnit laga indisk mat (bisarrt gott) och baka bröd när jag kom hem. Både Lilla räkan och Pluttskrutten var glada och nöjda. Pappan också. När barnen sov låg jag och dåsade framför teven. Frid och fröjd. Då kändes plötsligt helt och fullt möjligt att snart ha ett barn till hemma.
Andra dagar, när jag inte ens lyckas klä på mig på morgonen utan att få nervsammanbrott över allt som inte funkar, känns det ganska sannolikt att Supernanny snart knackar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar