Veckan

Igår var jag med Finkollegan på Lars Winnerbäcks konsert på Hovet. Riktigt riktigt bra! Han var verkligen generös, körde över en och en halv timme non stop. Nya skivan är super tycker jag, fast väldigt deppig.

Tror Finkollegan var nöjd också. Eller jag vet.

Detta har varit en riktigt intensiv vecka: radiointervjun, tjänsteresa, föredrag, kvällsjobb. Och så Lars W och hänget  med Finkollegan som belöning.

Nu står jag i lekparken och fryser. 

Radio-aftermath

Sitter på tåget norrut.

Jag åker så väldigt sällan på tjänsteresa, så det är alltid lite högtidligt när det väl sker. Jag blir lite barnsligt uppspelt av packandet och resandet och att bo på hotell. Men den här gången hade jag i ärlighetens namn hellre stannat hemma. Jag har jordens backlog på jobbet, bl.a. en (för mig) urknepig sak som jag måste prestera till på fredag och som jag inte börjat på. Dessutom bråkade jag lite med både Lilla Räkan och Pluttskrutten igårkväll och det känns inget kul att åka iväg från dem då. Fast Lilla Räkan och jag messade lite imorse, så det verkar som allt är ok.

Men. Slutgnällt. Den delen av tjänsteresor som inefattar service av typen frukost som andra lagat, taxi och fri wifi har jag inget emot. Helt oväntat ingick frukost på tåget. Tack tack.

Har fått jättefina reaktioner på min premiär i etern igår. Jag är glad att jag gjorde det och det verkar som att också andra än jag själv förstår vad jag menar. Har funderat lite på det panelen sa, dels att man bör försöka undvika att skapa konkurrenssituationer och lojalitetskonflikter i bonusfamiljer, dels att olyckskorparnas kraxande som jag försökte beskriva kanske kan bero på egna misslyckanden och avund. Kanske är det så? Jag har aldrig förstått varför många för mig perifera bekanta inte kan sluta betona att Lilla Räkan är mitt bonusbarn (som att jag inte visste det) och hur svårt och krångligt det "är" att vara bonusförälder och att vår relation inte kan vara äkta på samma sätt som "riktiga familjeband". Ska försöka fundera i de banorna, att det kanske är egna dåliga erfarenheter som andra vill ha bekräftelse på. Men håll med om att det är snurrigt?

ps. Till undvikande av missförstånd: Ni som står mig nära, ni vet vilka ni är - ni säger aldrig sånt här. Kram till er! Jag pratade lite med Bästa Grannen om det här i helgen som mental förberedelse för radioprogrammet och hon reagerade helt förvånat, typ "VA?, säger människor så?". Och hon jobbar ändå med krisande familjer och vårdnadsutredningar.

Jahapp

Jahapp, det var min radiodebut.

Jag var ganska nervös, men tror inte det märktes så mycket. Har lyssnat på det en gång nu, tänk att ens röst är så väsensskild från hur man själv uppfattar den (eller är det bara jag?). Iaf, jag tyckte jag gjorde okej ifrån mig. Väldigt snälla kommentarer från terapeuterna i panelen också.

Här är en länk om ni vill lyssna. Jag hörs ca 7 minuter in i programmet. Ni som inte känner mig får nu höra både mitt förnamn och hur jag låter :-)

Plastmamman snart i din radio

Ehum. Nu är vi där igen. Jag tänker att jag ska göra något nytt och okänt och läskigt för att det är viktigt och att jag kanske rentav lär mig något på kuppen och sedan precis innan det ska ske vill jag inte riktigt.

Men. Imorgon smäller det. Jag ska vara med i radioprogrammet "Kropp och själ" i P1, som ska handla om bonusföräldraskap. Direktsänt telefonväkteri, med en barnpsykolog och en familjeterapeut i studion. Jag hade en massa bra anledningar till att jag tackade ja till att vara med (t.ex. att ämnet ligger mig så otroligt nära och att jag har en önskan att föra ut några av mina erfarenheter), men nu känns det lite läskigt faktiskt.

Men okej. Ni som vill höra mig darra på rösten i direktsändning kan ratta in P1 imorgon klockan 10:00. Ni som vill höra mig darra på rösten i repris kan göra det natten mot torsdag klockan 00:02 och på lördag klockan 15:03 (också i P1). Eller i poddradion eller i SR-appen och överallt.

Har en massa bra saker jag skulle vilja säga imorgon. Men kan hända att jag får jag hjärnsläpp och glömmer alltihopa. Gaaaah.

Tjejhelg

Lilla Räkan och M är bortresta den här helgen. Jag gillar egentligen att dela upp familjen ibland, men tycker att detta var lite när inpå höstlovet, då vi också delade upp oss.

Men, Pluttskrutten och Skorpan och jag har haft det jätteroligt så långt. Lilla Räkan och M också, utgår jag ifrån. Igår var vi i badhuset (riktigt roligt, de fastnade verkligen för vattenrutschkanan, som jag också älskar) och lunchade sedan på stamfiket (bryggkaffe, café au lait-koppar från 80talet, inga kreditkort, inga konstigheter). Senare på eftermiddagen var grannbarnen så snälla och lekte med Pluttskrutten och Skorpan så att jag och Bästa Grannen kunde ta en joggingtur. Bästa Grannen bjöd på fika efteråt, så vi blev kvar hos dem i flera timmar. Så härligt med grannumgänge.

När Pluttskrutten och Skorpan somnat plöjde jag 2,5 avsnitt av Homeland (somnade tyvärr mitt i det tredje) samtidigt som jag vek tre Ikeakassar tvätt och tryckte i mig vårt godisförråd.

Kände mig bakfull när jag vaknade imorse. Helt märkligt, eftersom jag inte drack en droppe igår. Men, men. Snart drar vi till dansskolan.

Motigt och bra

Finkollegan fyller år idag. Hon har och har haft en riktigt tuff höst och fick en tuff start också på sin födelsedag. Jag vet att det ordnat sig, att kvällen blir bra och att hon blir ordentligt firad precis som hon förtjänar och behöver. Hon kan verkligen behöva en paus från det motiga och besvärliga i sitt liv. Lite nöjd är jag att jag köpt en riktigt bra present till henne. Dessutom är det en present till mig också för vi ska gå Lars Winnerbäcks konsert på Hovet, hurra hurra hurra.

Som jag redan klagat på här har den här veckan varit urjobbig sett till arbetsbelastning och förskolelogistik jämfört med tillgängliga timmar och planeringsförmåga. Nästa vecka blir bättre eftersom Mamman och B är tilbaka från sina resor så det blir lite ordning på logistiken men också stökig för jag ska till Sundsvall två dagar.

Har dessutom tyckt att det varit lite motigt på jobbet, både rent prestationsmässigt och socialt. Men idag kunde jag faktiskt fira två små framgångar, dels var en av herrarna med ganska svajigt temperament glad och nöjd med en sak jag gjorde, dels styrde jag en sak i hamn som varit jätteseg och frustrerande. Både motparten och vår klient är ganska jobbiga, klienten är en sådan som ringer åtta gånger och mejlar på tio minuter om man inte svarar. Klienten har inte tyckt att min strategi varit så bra men vet ni vad? Jag fick rätt! Ha.

M och Lilla Räkan reser bort i helgen, så det blir simhallen, dansskolan, Dunderklumpen och lördagsgodis för hela slanten. Ska se om grannbarnen kan passa Pluttskrutten och Skorpan en stund så jag kan jogga en sväng och kanske handla rentutav. Och så ska jag ladda för utmaningen på tisdag. Jag lovar att outa den snart.

Boy You Owe Me

Jag ligger som bekant lite efter med väldigt många saker. Musik t.ex.. Igår hittade jag en skiva som Ebba Forsberg, en av mina favvosångerskor, spelade in 2006.

Är redan typ förälskad i hennes Cohenskiva och blev så glad när jag hittade en ny låtskatt. Har nu bölat till "Boy You Owe Me" i stället för att skriva på det avtal jag trodde jag hade en vecka på mig att skriva men som visst ska vara klart fredag lunch (innan dess ska jag också skriva ett jättememorandum och skriva klart en rapport, gå på Pluttskruttens och Skorpans utvecklingssamtal och kanske sova iallafall några timmar). Ok, omständigheten att min jobb- och barnlogistik nu är så kass som den bara kan bli kan ha bidragit till bölandet. Men lyssna på låten. Den är ju så bra.

Strax ska jag jobba lite. Strax.