Jag åker så väldigt sällan på tjänsteresa, så det är alltid lite högtidligt när det väl sker. Jag blir lite barnsligt uppspelt av packandet och resandet och att bo på hotell. Men den här gången hade jag i ärlighetens namn hellre stannat hemma. Jag har jordens backlog på jobbet, bl.a. en (för mig) urknepig sak som jag måste prestera till på fredag och som jag inte börjat på. Dessutom bråkade jag lite med både Lilla Räkan och Pluttskrutten igårkväll och det känns inget kul att åka iväg från dem då. Fast Lilla Räkan och jag messade lite imorse, så det verkar som allt är ok.
Men. Slutgnällt. Den delen av tjänsteresor som inefattar service av typen frukost som andra lagat, taxi och fri wifi har jag inget emot. Helt oväntat ingick frukost på tåget. Tack tack.
Har fått jättefina reaktioner på min premiär i etern igår. Jag är glad att jag gjorde det och det verkar som att också andra än jag själv förstår vad jag menar. Har funderat lite på det panelen sa, dels att man bör försöka undvika att skapa konkurrenssituationer och lojalitetskonflikter i bonusfamiljer, dels att olyckskorparnas kraxande som jag försökte beskriva kanske kan bero på egna misslyckanden och avund. Kanske är det så? Jag har aldrig förstått varför många för mig perifera bekanta inte kan sluta betona att Lilla Räkan är mitt bonusbarn (som att jag inte visste det) och hur svårt och krångligt det "är" att vara bonusförälder och att vår relation inte kan vara äkta på samma sätt som "riktiga familjeband". Ska försöka fundera i de banorna, att det kanske är egna dåliga erfarenheter som andra vill ha bekräftelse på. Men håll med om att det är snurrigt?
ps. Till undvikande av missförstånd: Ni som står mig nära, ni vet vilka ni är - ni säger aldrig sånt här. Kram till er! Jag pratade lite med Bästa Grannen om det här i helgen som mental förberedelse för radioprogrammet och hon reagerade helt förvånat, typ "VA?, säger människor så?". Och hon jobbar ändå med krisande familjer och vårdnadsutredningar.
Men. Slutgnällt. Den delen av tjänsteresor som inefattar service av typen frukost som andra lagat, taxi och fri wifi har jag inget emot. Helt oväntat ingick frukost på tåget. Tack tack.
Har fått jättefina reaktioner på min premiär i etern igår. Jag är glad att jag gjorde det och det verkar som att också andra än jag själv förstår vad jag menar. Har funderat lite på det panelen sa, dels att man bör försöka undvika att skapa konkurrenssituationer och lojalitetskonflikter i bonusfamiljer, dels att olyckskorparnas kraxande som jag försökte beskriva kanske kan bero på egna misslyckanden och avund. Kanske är det så? Jag har aldrig förstått varför många för mig perifera bekanta inte kan sluta betona att Lilla Räkan är mitt bonusbarn (som att jag inte visste det) och hur svårt och krångligt det "är" att vara bonusförälder och att vår relation inte kan vara äkta på samma sätt som "riktiga familjeband". Ska försöka fundera i de banorna, att det kanske är egna dåliga erfarenheter som andra vill ha bekräftelse på. Men håll med om att det är snurrigt?
ps. Till undvikande av missförstånd: Ni som står mig nära, ni vet vilka ni är - ni säger aldrig sånt här. Kram till er! Jag pratade lite med Bästa Grannen om det här i helgen som mental förberedelse för radioprogrammet och hon reagerade helt förvånat, typ "VA?, säger människor så?". Och hon jobbar ändå med krisande familjer och vårdnadsutredningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar