Som sagt, ingen bebisblogg var det. Men just nu förmår min hjärna inte att tänka lika svåra och intellektuella (well...) tankar som annars. Jag är förstummad och förundrad - hur kunde vi få ett så vackert barn? Allt hon gör är underbart och hon verkar tycka att jag visst kan vara en mamma.
Men när jag lugnat ned mig lite och blivit mitt vanliga cyniska jag får ni passa er. Jag tänker satsa allt mitt krut på att bli en galen lattemamma som tar upp all plats på trottoarerna, trycker in barnvagnen i små klädboutiquer och lunchrestauranger och ställer mig på tvären i bussen. Fast för att bli en riktig lattemorsa måste man nog ha en sprillans 12 000-kronors-barnvagn med sån där läskig namnskylt till och bo i en riktig våning. Tyvärr har vi begagnad barnvagn och inte-så-snofsig adress, så det blir nog till att lunsa runt i parken i joggingbyxor och otvättat hår, precis som tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar