Igår var vi på en tillställning på mitt jobb. När jag med mycket fokuserad blick styrde kosan mot hörnet på buffén där vinpavorna stod blev jag stoppad av en av de högsta hönsen (en man, 60+). Följande konversation utspelade sig:
Han: Hur länge tänker du vara föräldraledig då?
Jag: Till i mars.
Han: Det är ju JÄTTELÄNGE. (Underförstått, för länge.)
Jag (med mycket käck röst): Jag tycker inte det är så länge. Tiden går ju jättefort.
Han: Det beror förstås på hur man ser det.
Lätt för honom att säga. Han har tre barn som hans fru var hemma med tills de flyttade hemifrån, eller något.
Har funderat lite på vad han egentligen menade och vad det kan tänkas innebära. Att jag prioriterar fel? Att jag inte är någon att räkna med? Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar