Läste precis om en tjej som var höggravid när hennes mamma dog. Hon hade värkar med fyra minuters mellanrum på mammans begravning och födde sedan en dotter natten efter begravningen. Började genast böla. Pluttskrutten tittade på mig som om jag blivit helt galen.
Sedan läste jag den här texten om Klaus och hans kusin Thomas som hade Downs syndrom och grät ännu mer. Läs den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar