Ibland kan jag helt plötsligt tycka att något ganska alldagligt är jättesorgligt. Jag liksom drabbas av hur sorgligt det är.
Tidigare idag gick jag förbi en urkass kinakrog här i kvarteren. Utanför stod en rollator parkerad. Då tänkte jag att det kanske var en gammal och lite skröplig person som bestämt sig för att unna sig någonting extra såhär på lördagen och gått till restaurangen på hörnan som visade sig vara jättejättedålig. Bilden som kom upp i mitt huvud var bara så sorglig. Det var snudd på att jag började gråta.
Som om världen inte är fylld med nog av sorgligheter som det är. Måste jag hitta på snyfthistorier också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar