Även fast jag ser på jobbet och min vardag på ett lite annat sätt nu är jag ändå stressad och bekymrad för samma saker som förut. Fast jag tror att det är en bra sak. Det känns som att jag är mig själv igen. Bara för att jag har fått perspektiv på saker och ting försvinner ju inte mina bekymmer.
Jag undrar hur det är för människor som blir friska efter svåra sjukdomar, eller som flyr från krig och svält och sedan börjar om. De måste väl också bekymra sig för vardagliga, vanliga saker? Jag gör iallfall det. Även om jag har fått perspektiv på saker och ting så är mitt liv ändå mitt liv.
Har förresten, ivrigt påhejad av min kollega M, köpt en dyr men väldigt snygg överdragsjacka för löpning. Ska ta en bild när jag inviger den. Jag stod dessutom och fingrade på ett par asdyra solglasögon, som jag inte köpte. Specialglajor för löpning alltså. De som säger att löpning inte är en materialsport har helt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar