Varning, gnäll och tråk

Har ägnat kvällen åt att överanalysera min känsla inför att börja jobba imorgon. Sammanfattning: Jag har ända till för en stund sedan tyckt att det ska bli kul att börja jobba igen, men nu är det inte alls kul, jag får magknip när jag tänker på alla ohanterade mejl och försenade saker som ingen tagit tag i. Jag brukar inte känna så efter semestrar. Eller brukar jag det? Jag kommer inte ihåg längre.

Gjorde mitt första försök att springa lite idag. Sammanfattning: På dagen två månader sedan min senaste löprunda sprang jag och gick omväxlande, typ 3-4 minuter åt gången, en stund. Jag trodde det skulle kännas bra, att jag skulle bli glad av att liksom vara igång igen. Men det kändes inte alls bra, det var skitjobbigt. Den härliga känslan, kicken, jag ofta får när jag springer var längre borta än någonsin. Att springa längre sträckor igen känns otroligt avlägset. Dessutom fick jag ont i magen efteråt, vet inte om det var såret, inne i magen, håll, inbillning eller för mycket mat innan.

Gnäll gnäll gnäll. Jag tror ni vet att jag innerst inne ÄR glad jag öht kan springa, att jag är frisk och att allt blir bra osv., men jag blev så överraskad över hur obra det kändes.

Det har också varit en drunkningsolycka i vårt närmaste bad idag. Våra grannar var där och berättade att en kille (25-30 år) antagligen halkade när han hoppat från hopptornet och landade fel. Hans kompis började ropa att han inte kommit upp. En massa människor hjälpte till, ringde 112 osv. Superproffsiga räddningstjänsten kom dit på bara några minuter och dykarna fick upp honom på tre minuter. Trots det, hjärt-lungräddning och helikopter till SÖS så dog han. Hemskt hemskt hemskt. 

Jag vet inte riktigt varför jag inte kan sluta tänka på det, jag fick verkligen lite ångest av det.

OK. Ska rycka upp mig, jag lovar. Och försöka få Pluttskrutten och Skorpan i säng.