11 augusti 2015

Vemodig-nostalgisk-blödig. Akward. Nino.

Jamen godkväll.

Lite trött, inte farligt, men lite, eftersom jag var uppe med tuppen imorse. Det behövs inte mer än liiite trötthet så blir jag sådär vemodig-nostalgisk-blödig, som jag på ett sätt tycker om att vara men som också är lite jobbigt. Jobbigt eftersom jag då t.ex. lätt gråter åt olika saker på opraktiska ställen (som tunnelbanan, kontorslandskapet osv). Idag fällde jag några tårar åt en radiodokumentär jag lyssnade på i kollektivtrafiken, men är inte säker att någon såg det.

M och jag har tok-smsat nu på kvällen, det gör vi sällan. Han och barnen verkar ha det otroligt bra. Tydligen har alla (inklusive M) fått djur-alias, mycket spännande det hela. Pluttskrutten passade visst på att göra lite yoga på kvällen.


Alltså jag fattar inte hur barn kan vara så viga och mjuka och vuxna (jag) så stela?

En lite knäpp sak hände här hemma på kvällen; jag hade just sminkat av mig, dragit på mig mjukisbyxor och geggat på en ansiktsmask när en kund ringde och ville lämna "lite papper" till mig härhemma eftersom hen inte ville posta dem. Det blev faktiskt lite konstigt ("akward" skulle Lilla Räkan säga), jag har träffat den här personen två gånger förut, och då i jobbkläder i ett av våra konferensrum och nu stod vi här på min gata och pratade och jag hade som sagt joggingbyxor och träskor på mig. Jaja.

Grannfrun berättade att hon köpt Nino Ramsbys senaste skiva (CD och vinyl), blev lite avis, ska nog önska mig den (fast det är evigheter till min födelsedag). Hursomhelst kollade jag in Ninos hemsida och inser att jag missade hans utställning, suck suck. Måste förresten citera det han skriver om sin transsexualitet:

NINOS PRONOMEN ÄR NUMER HAN (TIDIGARE HON). NINO ÄR TRANSAKTIVIST OCH TRANSSEXUELL OCH IDENTIFIERAR SIG SOM KILLE/BOY/MAN, DETTA BORDE INTE VARA VIKTIGT ATT TYDLIGGÖRA ELLER ENS NÄMNA, MEN EFTERSOM VÅR VÄRLD ÄNNU INTE ÄR VAN VID TRANSSEXUELLA SÅ ÄR DET VIKTIGT... VÄLDIGT VIKTIGT ATT SYNLIGGÖRA SÅ OFTA OCH MYCKET SOM MÖJLIGT. KRAM.

Suck. Ibland önskar jag verkligen att världen såg annorlunda ut. Nu har jag lyssnat cirka tio gånger vardera på Ninos versioner av Eva Dahlgrens Hjärta av guld och Cornelis Fredrik Åkares Morgonpsalm och så blev jag sådär vemodig och blödig igen. (Låtarna finns på Spotify men fattar inte hur en länkar dit. De finns på youtube också men där var det så dålig kvalle på ljudet så skippar länkning dit.)

MEN nu ska jag nu göra en lista över allt jag måste göra imorgon (hur kan en få värsta backlogen på två arbetsdagar, är det bara jag?) och sedan måste jag sova lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar