28 februari 2008

goda grannar

Jag tror att jag för det mesta är en hyfsat social människa (fast vad vet jag). Men jag har nog en liten social defekt vad gäller grannar. Som alla andra vill jag ha grannar som kan kolla posten och släppa in hantverkare när jag är bortrest. Men jag vill inte ha mer än så. Jag vill inte känna att jag måste bjuda mina grannar när jag har kalas eller umgås med dem mer än nödvändigt. Bor man i lägenhet löser sig sån’t oftast av sig själv, man säger "hej hej" i trapphuset och rusar sen in till sig. Men min erfarenhet säger att det är annorlunda i villaområden. Där har man en helt annan grannsämja att leva upp till. Skulle lilla räkans pappa och jag köpa hus skulle lilla räkans pappa vara Den Där Trevliga Killen som alla grannar skulle älska, medan de skulle störa sig på bitchen han bodde med (dvs. mig), eftersom jag mest skulle vara rädd för att jag borde fixa adventskaffe till hela grannskapet.

Vi har bara en granne på vårt våningsplan. Hon är klockren. Hon ringer på då och då för att be lilla räkans pappa om hjälp med att förstå ett utskick från banken (jag är kvinna och förstår såklart inte sån’t) eller för att ge lilla räkan en bit sockerkaka (som jag oftast äter upp). Nu har hon börjat dra lite förlossningshistorier från 40-talet för mig. Men that’s it. Superskönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar