En av mina äldre släktingar är övertygad om att det svenska kulturarvet håller på att utarmas. Enligt henne består kulturarvet i princip endast av att kunna laga och att uppskatta husmanskost. Jag är rädd att jag är en av dem som bidrar till landets förfall. Jag kan laga ungefär fem maträtter (av vilka ingen faller under begreppet svensk husmanskost), jag kan inte hålla reda på vilka ostar som är rundpipiga och vilka som är grynpipiga, jag har bakat kanelbullar två eller tre gånger i hela mitt liv - för att nämna några exempel på förfallet. Tack och lov kan lilla räkans pappa både baka och laga ordentlig mat.
Det som stör mig är dock att jag själv då och då tycker att jag inte är som en "riktig kvinna" borde vara. Jag köper bullar på konditori, jag lagar vegetarisk mat, jag veckostädar inte. Lilla räkan och hans lillasyster kommer knappast att mötas av bulldoft och nymanglade lakan när de kommer hem från skolan på grund av min försorg. Jag lägger ingen prestige i att försöka vara en god husmor. Det finns heller ingen i min omgivning som ställer såna krav, vilket förstås är skönt. Eller så har de bara gett upp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar