Träffade Pluttskruttens doppräst idag. Församlingstanten hade bara sagt att han hette Lennart och fördomsfull som jag är trodde jag förstås att det skulle vara en farbror. Men icke. Lennart visade sig vara en rätt så snajsig snubbe i 45-årsåldern med rakad skalle som kom i skräddad svart kostym (utan prästkrage) och sa ”tjenare, Elly”, bedyrade att Pluttskrutten var söt och att det skulle bli KUL att döpa henne. ”För”, som han sa, ”det är ju dop och vigslar och begravningar som är det roliga med prästyrket”.
Heja Lennart! Om jag får bestämma får du både viga och begrava mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar