Imorse fick jag ett smärre utbrott. Först lackade jag ur på att mina dagar mer eller mindre går åt till saker som jag annars bara gör utan att tänka på dem (tömma diskmaskinen, tvätta en tvätt, handla frukost, bädda sängen, packa lilla räkans gympapåse osv.). Sedan blev jag arg för att jag blev sur över det. Jag har längtat i åratal efter att det skall bli min tur att vara föräldraledig. Eftersom jag har ett stort minus på sömnkontot började jag såklart gråta, fräste åt lilla räkan och skällde på lilla räkans pappa.
Lilla räkans pappa tog det med ro, sa att jag gör ett jättebra jobb, att ingen är mer än människa och att man får ta det onda (som tvättlogistik och juiceinköp) med det goda (som att mysa med Pluttskrutten). Lilla räkans pappa är fantastisk. Han borde få betalt för att han orkar vara tillsammans med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar