Jag är inte petig vad gäller mat men det finns ett par-tre grejer jag faktiskt inte gillar. En av dessa är brysselkål.
Av någon anledning äääälskar Mamman och mormor brysselkål. Brysselkålsgenen gick dock inte vidare till mig. Jag tror Mamman har gett upp förhoppningarna att jag skall börja gilla brysselkål, men mormor serverar det fortfarande gärna när jag hälsar på. Mormor säger alltid "Aber Kind, zwei Rosenkohle kannst du schon essen." (fritt översatt: "Men lilla barn, två brysselkålar kan du allt äta."). Jag är 30+++ och borde kunna stå för att jag inte vill äta brysselkål, men tar istället snällt ett par stycken som jag i princip sväljer utan att tugga, för husfridens skull.
Troligen är brysselkål det nyttigaste som finns. Därför har jag nog momor och hennes brysselkål att tacka för min goda hälsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar