Under de veckor jag varit föräldraledig har jag kommit i kontakt med kvarterets tantmaffia. Jag visste inte ens om deras existens innan. De utgörs av fem-sex kvinnor 75+, som halva dagarna, come rain come shine, sitter på en bänk utanför vårt hus. Jag måste gå förbi där varje gång jag går ut.
När jag går förbi hälsar de alltid lite förstrött och RÅSTIRRAR sedan först på mig och så på Pluttskrutten i vagnen. Jag önskar att jag kunde höra vad de säger när jag är utom hörhåll. Eller inte. Förmodligen säger de saker som "på 40-talet klädde vi minsann på barnen ordentligt innan vi gick ut" eller "folk med sådana där knarkarkläder borde inte få ha barn". Eller så diskuterar de det teokratiska problemet, budgetunderskottet eller något annat jag inte orkar fördjupa mig i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar