Det är tungt att vara vuxen ibland.
Igår hade lilla räkan och jag en urjobbig diskussion. Han reagerade adekvat för en sjuåring, skrek, grät så han skakade, slog knytnävarna i soffan, väggen, mig, sig själv och sa saker han nog egentligen inte menade. Jag var såklart tvungen att reagera vuxet, sakligt, nyktert, "såhär är det lilla räkan", när jag egentligen ville skrika tillbaka och kasta saker omkring mig för att jag var så frustrerad. Men det "gick bra", dvs. jag blev inte arg, skrek inte, utan var en vuxen person. Borde kanske vara självklart men jag är lite, lite stolt över det. När allt var utrett och lilla räkan satt i badet och lekte star wars grät jag så det skvalade. Över att det är så svårt att vara en mamma, en vuxen, en som reder ut och ordnar upp.
Oftast tror jag att jag iallafall är en okej plast-/bonus-/styv-/"riktig" mamma men då och då undrar jag hur jag av alla människor skall kunna klara av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar