När jag var yngre trodde jag att jag kunde påverka saker genom att tänka på dem riktigt mycket. Till exempel trodde jag att om jag önskade tillräckligt mycket att någon inte skulle vara arg på mig så var de inte det. Om personen sedan var arg berodde det på att jag inte önskat tillräckligt mycket. Efter åratal av självterapi har jag förstått att jag inte är så mäktig, dvs. jag kan inte påverka mitt liv med min tankekraft.
Men ibland tänker jag fortfarande så. Häromdagen fick jag följande tanketråd: eftersom allt går så smidigt med Pluttskrutten nu när hon är så liten kommer hennes tonårstid att bli jättejobbig (det gäller att ta ut eventuellt elände i förskott) om jag inte tänker jättemycket på det. Jag dristade mig till att fråga en väninna som har småbarn om hon någonsin tänkt så. Hon tittade på mig med en mycket bekymrad min och sa "nej, inte direkt". Tyst min mun så får du socker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar