Jättehärliga HÄRLIG har bloggat om att hon inte syns i köer, barer, på trottoarer osv.
Detta bekymmer (som jag och många med mig känner igen - vilka är det som inte måste vika undan hela tiden undrar jag stilla) fick mig att tänka på den bardiskriminering jag tycker mig vara utsatt för. Innan jag fördjupar mig i ämnet vill jag betona att detta är en form av lyxproblem, med diskriminering i ordets rätta bemärkelse har det noll och intet att göra.
Såhär kan bardiskriminering gå till: Blonda Väninnan och jag är på krogen. Vi står i baren och håller på att torka ut och bestämmer oss för att skaffa något att dricka. Jag ställer mig i mitten av bardisken, en halvmeter från bartendern, håller upp min välfyllda plånbok (alternativt viftar med platinakortet). Inget inget inget händer. Då ser jag i ögonvrån hur Blonda Väninnan seglar, ja nästan svävar, fram mot mig med ett glas champagne i varje hand som hon fått gratis av barpersonalen. Jag ser ingen annan förklaring till detta än hårfärgen.
You want to make her suicide blonde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar